Söndag 27 februari 2011

Nu har vi varit hemma ett par dagar och det är dags för mig att göra en första sammanfattning av vår intressanta och annorlunda resa den här gången.

Först och främst kan jag konstatera att Läkarmissionens uppläggning av resan, såväl vad gäller det  innehållsmässiga som den praktiska utformningen både motsvarat och överträffat våra spända förväntningar.
Vi har fått göra det vi ville nämligen att besöka ett biståndsområde och få följa hur ett sådant arbete utförs i daglig miljö och hur framtidsplaneringen utformas. Engagemanget bland alla var imponerande!

Läkarmissionen hade valt för oss att få besöka organisationen Hope for Children in Ethiopia, HCE in Addis Abeba, en organisation som arbetar för utsatta barn, gatubarn och barnslavar och som stöttas av Läkarmissionen.
Vi hade ju också förmånen att ha med journalisten Cecilie från Läkarmissionen och fotografen Torleif, med sin stora rutin från resor äver världen, på vår resa. och det kan väl komma ett intressant och fördjupat reportage närmaste tiden.
Vi har också haft det bästa stöd under de här dagarna av Yonas, Tariku och chauffören Teddy från HCE, som på bästa sätt tagit hand om oss och visat och beskrivit HCE:s arbete och verksamhetsområden. Vi träffade också två svenska volontärer Erika och Josefine som båda varit där i fyra år och som arbetade direkt mot gatubarn, som uppsöks i sin utsatta gatumiljö. Många ges möjligheten att komma ur sin svåra situation och genom olika utbildningsprogram fårgatubarnen chansen till egen försörjning för framtiden. Mycket av HCE:s arbete går ut på att ge hjälp till de ungdomar som vill skapa sin egen framtid genom utbildning och praktisk yrkeskunskap. Vi fick också veta att volontärerna var oavlönade och hade skapat sina egna förutsättningar för såväl arbetet som uppehället. Fantastiska arbetsinsatser tycker jag och de är verkligen värda uppskattning på flera sätt!
Av organisationens grundare, föreståndare och inte minst eldsjäl Gizachew Ayka, fick vi en översiktlig beskrivning av hela organisationen, vars målsättning inte bara är  att hjälpa människor, utan också att förändra samhället till det bättre. En stark målsättning. Samtliga vi mötte hade en lugn, vänlig och empatisk utstrålning, men också en tydlighet i sitt uttryckssätt och på kraven i arbetet och på barnen och ungdomarna, som stöttades på de svåra vägarna mot egen bättre framtid.

I våra dagsbloggar har vi berättat vad vi dag för dag varit med om och det har gett många starka upplevelser, men också många hoppfulla och glädjande intryck.
Bland de starkare intrycken var givetvis vårt kvällsbesök på gatorna, där barn och ungdomar uppsöktes i sin utsatta miljö av HCE representanter. De som hamnar som gatubarn i Addis är ofta barn från landsbygden, som lockas till Addis då  föräldrarna har svårt att försörja dem och både barnen och föräldrarna förespeglas någon form av bättre försörjning genom att sända barnen den långa vägen från landsbygden till storstaden. Barnen hamnar där på gatan och slummen och fångas upp i slavliknande miljöer, som vad gäller för vävarpojkarna och risbärarflickorna.
Vi gjorde också ett besök i de enorma slum och prostitutionsområdena, vars miljö man inte glömmer i första taget.

Vi mötte dock mycket glädje och hoppfullhet vid våra besök i de olika skolorna och Freedom Houses som HCE driver. Där får barnen och ungdomarna både grundläggande läs- och skrivkunskaper, om det är så för bara några timmar om dagen, som praktisk yrkesträning. Glädjen verkligen lyste hos såväl barn/ungdomar som lärare vid våra besök där och mottagandet var överväldigande. Alla barn ville hälsa på oss och krama oss. I sådana situationer får man också starka känslor.
Vi fick också veta att för många av de en gång utsatta gatubarnen har livet utvecklat sig mycket positivt genom HCE,s stödprogram.

Vi vill tacka Läkarmissionen och HCE för att vi har fått göra den här resan och förstår att deras arbete är oerhört viktigt som ett bidrag till skapandet av en bättre värld.
Rune

Lördagen 26 februari 2011

Har nu kommit hem till Ringarum. Åkte 9.00 från Stockholm. Allt är nu i ordning efter resan! Var väldigt trött efter den nio timmar långa flygresan. Satt vid en nödutgång så när vi kom till Arlanda kände jag knappt mina tår eftersom det blåste kallt vid dörren. Jag kunde i alla fall sova bättre på vägen hem än vad jag sov på vägen till Addis. Kanske var jag trött av alla starka intryck jag på resan. 
Jag väntar bara på lite bilder från Torleif och Cecilie så ska jag sätta igång att med deras och mina bilder pussla ihop olika PowerPoints från resan och även göra olika bildspel. Jag tog 300 bilder själv. Jag kommer inte lägga ut några bilder på Facebook, utan jag vill visa de personligen för släkt och vänner som jag känner och samtidigt kunna berätta om bilderna med egna ord. 
Tack till Läkarmissionen att jag fick göra den här spännande resan, den kommer vara som ett minne för livet!
/Rebecca

Torsdag 24 februari 2011

Vi blev hämtade på hotellet 9.30 av Teddy, Yonas och Tariku. Vi åkte och shoppade lite innan vi åkte vidare till en skola med mindre barn, 5-10 år gamla. Vi hann knappt komma in på skolgården förrän alla barn var framme och ville kramas och pussas. De ville att jag skulle vara med och dansa i ring. De hoppade, skrattade och skrek! Det var tre klasser på den skolan  och vi besökte en av dem. Det var lika underbart att besöka den här skolan som besöken var på de andra och vi har varit på tre skolor under de här dagarna. 
Vi åkte sen vidare till kontoret och där träffade vi Erika och Josefine, båda 29 år, som är volontärer från Sverige. De har varit i Addis i fyra år nu. Deras arbete är att hjälpa gatubarnen att försöka bli av med sitt beroende på gatorna och försöka få en ljusare framtid genom olika stödprogram. Varje gatubarn måste vara med i ett test för att visa om de är redo att få hjälp att komma ifrån gatan och måste visa att dem är beredda att lära sig klara sig själva genom utbildining och vilja.
Nu ska vi snart åka till flygplatsen men först ska vi äta avskedsmiddag med Yonas, Teddy och Tariku. Vi hade verkligen en rolig och trevlig avslutning på denna resa.
Kommer tillbaka till Sverige i morgon klockan 9.00 svensk tid. Det känns skönt att komma hem även om vi har haft en bra vecka. Det har för mig en intressant och nyttig resa, även om det inom mig har funnits starka känslor flera gånger. 
Det var verkligen trevligt att träffa er alla: Josefine, Erika, Gizachew, Cecilie, Torleif, Yonas, Teddy, Tariku.
/Rebecca

Onsdag 23 februari 2011

Onsdag 23 februari 2011
Ligger nu på hotellrummet efter en dag som började med att vi blev hämtade på hotellet och åkte till pojkarnas arbete som vävare. Jag tror inte de går så mycket i skolan. Farfar prövade att väva men jag fick tyvärr ingen bild på det, eftersom jag och Cecilie intervjuade en av pojkarna och där vi frågade hur dem hade det och var ifrån dem kom. Det är jobbigt att se barn mellan 10-16 år arbeta och knappt få gå i skolan.
När vi hade varit där körde vi Gizachew, Cecilie och Torleif till flygplatsen för att de skulle åka vidare till Chencha, som är ett område var ifrån många av gatubarnen kommer.
Jag och farfar är nu kvar i Addis Abeba tillsammans med våra vänner från HCE.
Vi åkte till Light House som är ett hem för gatupojkar där HCE låter dem bo för att de skall kunna förändra sin framtid så den blir ljusare. De som hamnar där märker att det finns hopp i livet och målet är att de ska lära sig ta hand om sig själva genom skola och utbildning och inte behöva hamna på gatan igen.
Vi fortsatte till Guara Freedom School, där vi presenterade oss i fem olika klasser. Barnen var verkligen underbara. Vi sjöng en sång på svenska i varje klass, ibland  blev det "Bä Bä Vita Lamm" och ibland "Imse Vimse Spindel". Barnen sjöng flera sånger. En sång som de sjöng finns även på svenska -"Det Lilla Ljus Jag Har". När vi skulle gå från en klass till en annan gav oss barnen massor med kramar och pussar. Tariku som var med från HCE frågade mig om jag älskar barn. Jag tycker att men ska vara rädd om alla barn. Men tyvärr så är det inte lätt i alla länder! Jag tycker att det är bra att HCE finns i Etiopien för de arbetar för många barn ska få en barndom och framtid.
Nu ska jag nog vila lite för ikväll blir vi hämtade av Teddy och Tariku som ska ta oss med ut för att uppsöka gatubarnen. Förhoppningsvis kan jag duscha innan, vattnet tog nämligen slut nyss!
Nu har vi träffat gatubarnen och det var jätte jobbigt att se hur de satt i något hörn på gatan. En av pojkarna som satt på gatan och som Tariku pratade med erbjud pojken att komma till HCE:s kontor på fredag och där prata om han vill komma till Light House. Jag hoppas att han tar den chansen. Vi pratade också med ett gäng pojkar 10-15 styckna som bor på gatan. Vi åkte vidare till en annan del av Addis där vi såg flickor som prostituerade sig, och människor som sov i grässträngen mellan körfälten.Det var många starka känslor inom mig i bilen på väg tillbaka till hotellet.
Nu vet jag verkligen hur bra vi har det här i Sverige. Jag tycker inte vi ska klaga så mycket på jobb och skolan. Även om det ibland är jobbigt och tråkigt så kan man tänka på hurdet är för en tio årig flicka att varje dag bära stora ris kvistpaket på ryggen.
/Rebecca

Tisdag 22 februari 2011

Är trött efter en lång dag som började uppe i bergen där vi fick följa några flickor som arbetade. De sopade blad från eukalyptusträd. Jag fick testa lite, det var svårt att få med alla löv i en hög. Vi intervjuade alla flickorna, det var fem stycken. De var mellan tio och sexton år.

När vi hade varit där uppe ett tag, åkte besöka Freedom house. Det finns ett Freedom House för flickor och ett för pojkar. Det innebär att de som blir befriade från arbetet uppe i bergen hamnar där.

Flickorna utbildar sig till frisörer och lär sig att sy kläder. Det flätar skålar och stickar tröjor och syr andra klädesplagg. En av lärarna för de befriade gjorde i ordning mig i håret. Tyvärr så försvann det när jag duschade.

Pojkarna väver tyger som bland annat blir schalar. Jag köpte två schalar en röd och en svart.

När vi hade varit på pojkarnas Freedom house åkte vi upp på berget igen för att möta de flickor som vi träffade i morse. Vi fortsatte med intervjun med dem som vi inte hade pratat så mycket med. Denmekech som är 16 år gammal är en av dem som kom ner från berget. Hon bor hos en släkting. Hon har problem med sitt högra ben på grund av att hon har burit riskvistar i tre år. Hon fick problem med benet redan när hon började bära för tre år sen. Jonas från HCE erbjöd henne att flytta till Freedom House redan i morgon för att slippa lida av benet. Denmekech skulle fråga sin släkting om att få göra det. Jag märkte på henne att hon hade jätteont. Jag tyckte jättesynd om henne. Det är svårt att se en sexton årig tjej gå runt med ett dåligt ben. Jag hoppas verkligen att Denmekech får komma dit. Hon behöver verkligen det inte minst för benet.

Vi körde flickorna till skolan där vi presenterade oss inför de andra i klassen. Klassrummet var litet men man såg verkligen att dem barnen trivdes att gå i skolan. Det var en härlig syn att veta att de har det bra när de inte är uppe i bergen.

Jag fick en jättebra kontakt med alla flickor även om de inte alla kunde engelska. Men det gick bra i alla fall.

I dag har dagen varit lite lättare än gårdagen. Visst är det är jobbigt att se en tioåring gå omkring med ett jättelass med riskvistar på ryggen. Men det var ett bra avslut uppe i berget när vi fick reda på att Denmekech blir fri!

Vi har verkligen upplevt mycket idag som ni har märkt. Inte nog med det så har vi även upplevt en Etiopisk afton med Injera wet som är en etiopisk maträtt, dans och annat kul! De två dagarna vi har varit här har verkligen varit fantastiska och nyttiga.

Farfar, jag är verkligen glad att du pratade med Läkarmissionen om den här resan! Ett stort tack till er på Läkarmissionen som ville ta med oss!

/Rebecca

Måndag 21 februari 2011

Det blev en lång natt på flyget som mellanlandade i Rom. Men vi
behövde inte gå av planet. Det blev inte mycket sömn på planet, max
2-3timmar. Planet landade klockan åtta i morse etiopisk tid, som är
två timmar före svensk tid.  Passkontrollen tog ungefär en timme.

Yonas från Hope For Children in Ethiopia (HCE) mötte oss på
flygplatsen.

Han körde oss först till hotellet så vi fick vila och äta
lite. Sen hämtade han oss på hotellet och körde oss till HCE:s kontor.
Föreståndaren för organisationen Gizachew Ayka hälsade oss välkomna.

Gizachew berättade om hela organisationen. Deras målsättning för de
utsatta ungdomarna imponerade verkligen på oss. Målet går ut på att
skapa goda förutsättningar för utsatta ungdomar så de kan få ett
meningsfullt liv och eget arbete.

 

HCE startade 1997 och har vuxit med hjälp av stöd från bland andra
Läkarmissionen. Vi fick en rundvandring på kontoret där vi träffade de
ansvariga för olika funktioner. Vi stannade till vid
matlagningsgruppen som just då hade kaffepaus. De berättade att de
lagar 1000 mål om dagen för grupper och skolor som ingår i deras
stödområde. Att Etiopien är ett av världens kaffeländer fick vi känna
på när vi bjöds på en härligt rykande kopp kaffe!

Och jag fick hjälpa till att laga mat!

Söndagen 20 februari 2011

I dag är det dags för avfärden och det ska bli spännande till ett sådant här resmål. Var inne kollade vädret och det ser ut att vara 25 grader och lite molnigt och 6-8 grader på kvällarna. 


Rebecca är taggad att skriva och lära sig mycket från resan och även jobba vidare när vi kommer hem. 


Vi räknar med att vara i god tid på terminal 5 och ska vi ses vid incheckningsdisken vid 18-tiden. 


Rebecca och Rune