Söndag 27 februari 2011

Nu har vi varit hemma ett par dagar och det är dags för mig att göra en första sammanfattning av vår intressanta och annorlunda resa den här gången.

Först och främst kan jag konstatera att Läkarmissionens uppläggning av resan, såväl vad gäller det  innehållsmässiga som den praktiska utformningen både motsvarat och överträffat våra spända förväntningar.
Vi har fått göra det vi ville nämligen att besöka ett biståndsområde och få följa hur ett sådant arbete utförs i daglig miljö och hur framtidsplaneringen utformas. Engagemanget bland alla var imponerande!

Läkarmissionen hade valt för oss att få besöka organisationen Hope for Children in Ethiopia, HCE in Addis Abeba, en organisation som arbetar för utsatta barn, gatubarn och barnslavar och som stöttas av Läkarmissionen.
Vi hade ju också förmånen att ha med journalisten Cecilie från Läkarmissionen och fotografen Torleif, med sin stora rutin från resor äver världen, på vår resa. och det kan väl komma ett intressant och fördjupat reportage närmaste tiden.
Vi har också haft det bästa stöd under de här dagarna av Yonas, Tariku och chauffören Teddy från HCE, som på bästa sätt tagit hand om oss och visat och beskrivit HCE:s arbete och verksamhetsområden. Vi träffade också två svenska volontärer Erika och Josefine som båda varit där i fyra år och som arbetade direkt mot gatubarn, som uppsöks i sin utsatta gatumiljö. Många ges möjligheten att komma ur sin svåra situation och genom olika utbildningsprogram fårgatubarnen chansen till egen försörjning för framtiden. Mycket av HCE:s arbete går ut på att ge hjälp till de ungdomar som vill skapa sin egen framtid genom utbildning och praktisk yrkeskunskap. Vi fick också veta att volontärerna var oavlönade och hade skapat sina egna förutsättningar för såväl arbetet som uppehället. Fantastiska arbetsinsatser tycker jag och de är verkligen värda uppskattning på flera sätt!
Av organisationens grundare, föreståndare och inte minst eldsjäl Gizachew Ayka, fick vi en översiktlig beskrivning av hela organisationen, vars målsättning inte bara är  att hjälpa människor, utan också att förändra samhället till det bättre. En stark målsättning. Samtliga vi mötte hade en lugn, vänlig och empatisk utstrålning, men också en tydlighet i sitt uttryckssätt och på kraven i arbetet och på barnen och ungdomarna, som stöttades på de svåra vägarna mot egen bättre framtid.

I våra dagsbloggar har vi berättat vad vi dag för dag varit med om och det har gett många starka upplevelser, men också många hoppfulla och glädjande intryck.
Bland de starkare intrycken var givetvis vårt kvällsbesök på gatorna, där barn och ungdomar uppsöktes i sin utsatta miljö av HCE representanter. De som hamnar som gatubarn i Addis är ofta barn från landsbygden, som lockas till Addis då  föräldrarna har svårt att försörja dem och både barnen och föräldrarna förespeglas någon form av bättre försörjning genom att sända barnen den långa vägen från landsbygden till storstaden. Barnen hamnar där på gatan och slummen och fångas upp i slavliknande miljöer, som vad gäller för vävarpojkarna och risbärarflickorna.
Vi gjorde också ett besök i de enorma slum och prostitutionsområdena, vars miljö man inte glömmer i första taget.

Vi mötte dock mycket glädje och hoppfullhet vid våra besök i de olika skolorna och Freedom Houses som HCE driver. Där får barnen och ungdomarna både grundläggande läs- och skrivkunskaper, om det är så för bara några timmar om dagen, som praktisk yrkesträning. Glädjen verkligen lyste hos såväl barn/ungdomar som lärare vid våra besök där och mottagandet var överväldigande. Alla barn ville hälsa på oss och krama oss. I sådana situationer får man också starka känslor.
Vi fick också veta att för många av de en gång utsatta gatubarnen har livet utvecklat sig mycket positivt genom HCE,s stödprogram.

Vi vill tacka Läkarmissionen och HCE för att vi har fått göra den här resan och förstår att deras arbete är oerhört viktigt som ett bidrag till skapandet av en bättre värld.
Rune